Karl Hjalmar

 

Hembygdsföreningen

Sotenäsgillet

Karl Hjalmar Karlsson

 

Född 1888-10-11 Hunnebostrand

Död: 1962-12-08 Hunnebostrand

Karl Hjalmar Karlsson

född i Hunnebostrand den 11 oktober 1888, har sysslat med fiske i mer än femtio år. Han och brodern Ivar fiskar hummer och ål ute på Soten i gott kompanjonskap. Karl Hjalmar Karlsson är ej blott en skicklig och energisk yrkesman utan även en glad sällskapsmänniska med ett stort förråd av visor och historier. Till hans meriter hör, att han var med om att bilda Svenska Västkustfiskarnas Centralförbunds avdelning, Hunnebostrand.

1 farfars ungdom skeppades mängder av får, grisar, höns och salt makrill härifrån till Norge. Man gick upp i fjordarna och sålde ut lasten. På hemvägen förde man kanske med sig vinterbränslet, som hämtats i Fredrikstads trakten. Returlasten kunde också bestå av timmer, bräder eller tegel.

Själv for jag ofta med far till Norge i vår lilla jakt, som hade storsegel, toppsegel, focksegel och klyvare. Resan tog en dag, om vinden var god. Vi utklarerade i Strömstad.

Farfar hette Johannes Olsson. Han hade en roddsnäcka med focksegel och klyvare. Den var byggd i Norge. Farfar fiskade mest hummer och ål men också mycket kolja på backar. 1 tolvårsåldern var jag ute med honom i snäckan. Många gånger mådde man illa, när sjöhävningen var svår. Men så småningom vande man sig och fick sjömage.

Min broder Ivar och jag har nu fiskat tillsammans omkring femtio år.

Våra föräldrar hette Julia och Karl Albin Johansson. Vi var sex barn i fiskarstugan, som stod på samma plats som det här nya huset. Våra systrar Ebba och Märta är gifta här i samhället. Knut blev sjöman. Han drunknade i Östersjön, då skeppet gick under med man och allt. Johan var också sjö¬man i ungdomen men övergick till fisket. Ivar och jag har bara fiskat. Vi använde segelbåt till 1927. Då köpte vi den motorbåt, som vi fortfarande använder.

Före motorernas tid fick man stiga upp så tidigt, att man kunde vara på fiskeplatsen i soluppgången. Man fiskade alla vardagar. Farfar nattade ofta över på Soteskär. Där fanns ett naturligt "ruin" i ett stenröse. Två man fick plats därinne. Man låg på en bädd av torrt sjögräs.

(Kunde stenålderns fångstmän vila på ett enklare läger? Hur många sägner om gastar och annat övernaturligt har sin upprinnelse i en miljö som den ovan beskrivna? De trötta männen, som sökt vila på tången i stenröset, lyssnade spänt till alla naturljud, som trängde in till dem från rymd, vatten och berg. Då stormen röt och havet larmade under mörka, långa nätter, kunde nog lunnefåglarnas oroliga skrik tas för gasttjut.)

Min bror Ivar och jag övernattade också många gånger på Soteskär, fortsätter Karl Hjalmar Karlsson. Men vi låg i en "sködja", som far och Lars Waller för omkring 55 år sedan uppförde. Den uppvärmdes med en kamin, vars rör stack upp genom taket. Sjödjan gjorde tjänst till år -1928, di vi hade fått motorsnäckan och inte langre behövde ligga ute over natt, när vi fiskade.

Förr tillverkades de flesta förnodenheterna för fisket i fiskarehemmen. Man köpte hampa här eller i Lysekil. Av denna spann kvinnorna garnet till nät och tinor. Av tre trådar blev en tott och av tre tottar en lina. Vintern igenom satt män och kvinnor och band, ofta i månsken för att spara lyse. Det blev såval makrillgarn som hummertinor och ålryssjor. Till de senare fick man köpa galvaniserade ringar och blysänken, men det var också — frånsett hampan — allt som man gav ut pengar för.

Förtjänsten var liten. Man kunde t. ex. på sin höjd få 8 kronor tjoget för hummern emot nu drygt 8 kronor kilot, vilket blir 50-65 kronor för ett tjog

 

 

Sotenäsgillet

Museivägen 3

456 61 Hunnebostrand 0523 55 380