Gerhard Stensson

 

Hembygdsföreningen

Sotenäsgillet

 

Carl Gerhard Stensson

"Erimiten på valane"

1873-1951

Johan Julius Stensson

Gerhard Stensson födes 16 maj 1873 i Helgsjö, Västervik

Död: 30 april 1951 in Valarne, Hunnebostrand,

 

 

 

Fader: Johan Julius Stensson 24 december 1841 Möckelhult, Överum,

Död 20 mars 1917 i Ulebergshamn, Hunnebostrand

 

Moder: Christina Mathilda Andersdotter 24 april 1851

Peterslund, Överum

Död: 28 januari 1917 in Ulebergshamn, Hunnebostrand, Bohuslän, Sweden

 

 

Christina Mathilda Andersdotter

Familjen kom från Småland, där fadern hade arbete hos olika bönder.

Men som Gerhard skrivit var livet i Småland svårt på den tiden för många som inte hade egen mark för sin försörjning. . Gerhard skrev: ”Ja fattigdomen

den kallgrina oss i synen, ty far hade ingen arbetsförtjänst på vintrarna. Ibland, vid tillfälle, var han i skogen och högg famnved för ringa och ingen lön.”

 

Familjen hankade sig fram innan de gav upp och som så många andra vid denna tid, bestämde sig för att utvandra till Nordamerika. Våren 1883 sålde fadern huset han byggt med egna händer och gav sig av med familjen till Göteborg för att köpa biljett till Amerikabåten. Det var en lång och strapatsrik resa till Göteborg på den tiden.

Man färdades mestadels till fots, med häst och vagn när skjuts bjöds och med

båt över Vättern, via Göta Kanal och Göta ner till Göteborg. Väl var framme i Göteborg visade det sig att de hade för lite pengar för att kunna resa till Amerika.

Istället för att komma till Nordamerika hamnade familjen i Strömstad ca en och en halv månad efter att de lämnat hemmet i Loftahammar. Nu följde ett antal år av kringflackande i norra Bohuslän och en period i Norge då fadern försörjde familjen som stenhuggare. Men år 1889, då familjen kom till Ulebergshamn, tog äntligen den kringflackande tillvaro slut. Då hade familjen fått ytterligare en

medlem, Hilda Sofia, som föddes i maj 1885. Gerhard var då fyllda 16 år och arbetade liksom sin far i ”berget”.

 

 

 

Redan 1917 hade Gerhard köpt sig en ”jordbacke” på Valarne där han odlade potatis, grönsaker mm och där han drömde om att en gång ha ett eget ”krypin”. I slutet av mars var han på gång att köpa en s.k. kantstenshytta som han skulle ha till ett boningshus på Valarne. Han beställde en begagnad järnspis, en skottkärra och ett lieskaft. Snart skulle ha sitt eget ställe. Men fortfarande bodde han kvar i föräldrahemmet tillsammans med systern Hildas man och barn med vilka han inte alltid kom så bra överens. Stugan var Gerhards och han såg fram emot att få ha den för sig själv så snart systerns familj skaffat sig något eget vilket skedde den 8 augusti. Året därpå dog deras dotter Karin i difteri

bara fem år gammal vilket Gerhard kort nämner i sin dagbok. Samtidigt grasserade Spanska sjukan och ”folk dör i hundratal” skrev Gerhard. Brodern Stens hela familj insjuknade men alla klarade sig och blev friska igen.

 

I mars 1919 började Gerhard på nytt fundera över att flytta upp till Valane. Men först skulle han då sälja föräldrahemmet i Ulebergshamn. I april hade han bestämt sig för att köpa en gammal backstuga

i Kvarnmyren i Uleberghamn. Framåt juni månad flyttade han in där. Samtidigt fanns planerna kvar på att bygga sig ett hus på den egna marken i Valarne och i mitten av oktober hade han förverkliga de planerna och byggt sig ett litet krypin som han kallar sin halvtäckestuga däruppe. Men han boddevintertid fortfarande kvar i stugan vid Kvarnmyren. Den hösten framåt jultid fick han och många

andra av samhället ta emot både ved och pengar som hjälp till uppehället.

Men slutligen i oktober 1922 stod hans ”halftäckestuga” på Valarne klar och han kunde flytta dit permanent.

 

Stugan byggdes ut i ett par omgångar med förstuga, ett litet sovrum och en redskapsbod. Han hadeäven en enkel form av ”jordkällare” där han förvarade potatis och andra rotfrukter. I 28 år bodde Gerhard i sin dåligt isolerade stenstuga och odlade själv sin mat som potatis, grönsakeroch även råg på sina marker. Det räckte för Gerhard var under många år vegetarian och nykterist.

Utsäde och vad han för övrigt behövde inhandlades när han hade de ekonomiska möjligheterna. Gerhard arbetade bara åt andra när det behövdes, dvs när han behövde lite pengar för livets nödtorft. Men han arbetade gärna åt sig själv med jordbruk och husbygge.

1927 skrev han:

”Jag lefver mitt enstöringslif ty jag är utstött från

samhällsmänniskorna hvilket är mitt eget fel ty jag är ju ett original

 

och har något högre att för nämligen en förnyelse i både materielt och

andligt afseende ty ålderdom och förvissning skröplighet är en fasa för

mig fullkomling är vårt höga mål. Jag har nu visat ifrån mig alla begär

och svagheter och istället blickat upp till honom i det höga där den

gudomliga kärlek kraft och visdom finnes det icke de makt och

vinningslystna människorna satt monopol på”.

Förutom filosofiska betraktelser skrev Gerhard i dagböckerna ofta om dagens syssloroch måltider. Det var korta noteringar i stil med:

”Såsom tröskat min råg med slagan samt stackat min hafre som jag

äfven ska tröska så fort tiden och vädret tillåter”.

Drack ärtkaffe (anm: Vanligt kaffe fick han magkatarr av).

Gerhard blev känd som ”eremiten” men det var nog närmast han själv som låg bakom den beteckningen. Han kallade sig ofta enstöring och eremit. Men också ”värdens lyckligaste människa”

som fick bo på sin egna mark långt från samhälle och människor. Egentligen var han nog i grund och botten en ganska social person så länge han fick umgås med människor som inte hade alltför avvikande uppfattningar om saker och ting jämfört med hans egna och som inte hade synpunkter på hans livsstil. Många intresserade kom och besökte honom under årens lopp, såväl kommuninnevånare som turister och journalister. Själv var han medlem i bl a Verdandi och deltog ofta i deras möten och kunde då ställa upp och deklamera dikter av t ex Fröding som verkar ha varit en favorit. Gerhard läste mycket och intresserad sig en hel del för naturvetenskap av olika slag och diskuterade gärna med sina besökare om han ansåg att de hade tillräcklig kunskap.

Den 20 november 1950 lämnade Gerhard sin stuga å Valarne för sista gången. Han var då sjuk och stugan var ingen bra plats för honom i det tillståndet. Han blev hämtad av systern Klara och hennes dotter Birgit med bil. Han

”skulle få bli med till Stensjö som inhyses på grund af att på pina eller

fattigården var upptaget och öfverfult”.

Han blev kvar hos sin syster Klara fram till sin död den 30 april 1951. Han skrev sista gången i sin dagbok den 26 april följande:

”Torsdagen den 26 aprill i väntan på befrielse och förlossning”.

Gerhard ligger begravd på Hunnebostrands kyrkogård

 

 

Sotenäsgillet

Museivägen 3

456 61 Hunnebostrand 0523 55 380