Algot Andersson

 

Hembygdsföreningen

Sotenäsgillet

 

Algot Andersson

 

Algot Andersson föddes på gården Spåröd i Tossene socken den 3 mars 1911. Pappan Anders Herman Karlsson var smed. Familjen flyttade, när Algot ännu var liten, till Brattebyvägen i Hunnebostrand. På ena sidan vägen låg familjens hus, på den andra den smedja där pappa Anders smidde och underhöll arbetsverktyg åt stenhuggarna. När Algot i tolvårsåldern började sin bana där, visade han goda anlag för yrket. Han kom med tiden att bli särskilt uppmärksammad för sin förmåga att ge mejslarna ett speciellt "bett". Stenhuggarna, som själva betalade underhållet, bar till honom mejslar i mängd för att de skulle få det där extra "draget".

Bild: Algot Andersson

Bild: Hjörnes familjegrav

Bild: Självskulptur

Miljön i smedjan var inte den lämpliga för honom. Han drabbades av allergi, hösnuva som det allmänt kallades då. Algot fick lämna smedjan för berget. Han blev stenhuggare. Känsla för materialet och blick för formen visade han också i hanteringen av den hårda graniten. Bland hans verk finns Harry Hjörnes gravsten. Hjärne hade själv ritat modellen på något enkelt papper. Efter den högg Algot den gravvård, prydd med vildkaprifol och fåglar, som den legendariske chefredaktören på Göteborgs-Posten vilar under på Örgryte kyrkogård.

Men Algot trivdes aldrig i stenhuggeriet. Han arbetade där, men hade tankarna någon annanstans. Hans funderingar under dagarna födde i&er som omsattes till kvällarnas skapande.

Redan som barn visade Algot intresse för det skulpturala. Han gjorde figurer i den lera, som fanns i diket intill hemmet och som var av bra kvalitet. Han var rädd om sina verk. Ingen fick trampa på hans hästar.

I ungdomsåren fick han kontakt med en man som gjorde båtmodeller. Då inspirerades han att själv bygga sådana. Sedan lämnade han båtarna för att --göra "figurer". Han iakttog personer i sin närhet . I trä skar han ut dessa, som var hans bekanta, med förbluffande porträttlikhet.

Ansiktsuttryck, hållning, rörelse, klädsel. I ett samhälle där alla kände alla tvekade ingen om vem han hade avbildat.

 

Lika tveklöst identifierar man hans fåglar. Dom satt modell på boksidor. Inte minst var det bröderna von Wrights illustrationer han hade som förebild. Fåglarna tog alltmer över för att nästan uteslutande sysselsätta honom de sista årtiondena. Hur många han tillverkat vet ingen, men de finns i åtskilliga hem. Några samlare räknar sina fåglar i tiotal.

De verktyg, knivar framförallt, som fanns att köpa var inte bra nog att arbeta med. Han gjorde egna. Av sin vän, frisören Allan Dahlqvist, fick han uttjänta rakknivar med fin kvalitet i stålet. Dom slipade han ner i skilda längder och till praktiskt användbara former. Alla med stora handtag för att passa hans kraftiga nävar. Också den hyvel han använde för att göra den sista finputsningen var av egen tillverkning.

Algot har gjort båtmodeller, tillverkat möbler skapat byster i lera och åtskilligt annat som avslöjar hans breda konstnärsbegåvning. Han var ständigt i arbete. Som person var han en trivsam och rakt igenom äkta människa. Någon affärsman var han inte. De första verken han sålde fick han två och femtio för. Hade inte hustrun Viola, som han lärde känna vid konfirmationsundervisningen, varit uppmärksam då efterfrågningarna blev allt fler, hade priset kanske stannat på denna blygsamma nivå.

Även om den här utställningen inte kan visa hela bredden av Algot Anderssons konstnärskap, så är den förhoppningsvis tillräckligt omfattande för att ge en uppfattning om vilken särpräglad begåvning han var.

 

 

Sotenäsgillet

Museivägen 3

456 61 Hunnebostrand 0523 55 380