Förhistorisk tid

 

Hembygdsföreningen

Sotenäsgillet

 

Förhistorisk tid

Arbete pågår

Den senaste istiden, som var den fjärde vad vi vet , vilket skedde för runt 12500 år sedan . Istäcket var runt mellan 2000 - 3000 meter i tjocklek. När inlandsisen släppte sitt grepp låg större delen av landskapet nedpressat under havets yta. I vårt område var vattenlinje ca 160 meter högre än idag

Den senaste istidens utbredning

Istiden

 

 

Det vi vet något om började efter den senaste istiden, som var den fjärde vad vi vet , men man räknar med att de har varit betydligt fler, kanske fyrtio. Isens utbredning i Europa har böljat fram och tillbaka beroende på kortare varma perioder mitt i nedisningen (interstadialer). Mellan istiderna (interglacialerna) har det varit varmt och vegetationen har brett ut sig. Nu lever vi troligen i en sådan interglacial även om vi sällan tänker på det. Vi har helt säkert inte bara en istid bakom oss som slutade för runt 12 500 år sedan. Istäcket var runt mellan 2000 - 3000 meter i tjocklek. När inlandsisen släppte sitt grepp låg större delen av landskapet nedpressat under havets yta. I vårt område var vattenlinje ca 160 meter högre än idag.

I framtiden ligger sannolikt också istider, men när det kommer att ske vet vi inget om. På Grönland och Antarktis är det ju faktiskt fortfarande istid.

 

Bild: Förr 12 000 år sedan

Källa: SGU

 

Sotenäs för 7000 år sedan

Bild: Förr 7000 år sedan ( 5000 år fkr)

Källa: SGU

Olika stenåldersverktyg från vår område

10 000 till 4 100 fkr Stenåldern

 

När isen drog sig tillbacka så blev det blev nu ännu varmare i Skandinavien, och växtlighet och djurliv förändrades. De kala vidderna ersattes av stora skogar. Renen blev ovanlig, men älg, hjort och uroxe blev vanligare.

Människorna spred sig norrut, via nuvarande Danmark som då hade fast landförbindelse med övriga Skandinavien. Troligtvis så följde man först längs de isfria kusterna och sedan inåt landet.

Det blev nu ännu varmare i Skandinavien, och växtlighet och djurliv förändrades. De kala vidderna ersattes av stora skogar. Renen blev ovanlig, men älg, hjort och uroxe blev vanligare. Det var inte trångt att leva här under stenåldern – på den yta som i dag är Sverige fanns endast några tusen människor. Det fanns gott om mat för alla och sällan anledning till konflikt mellan olika grupper.

De flesta av stenålderns människor här uppe i norr var säsongsboende – man flyttade mellan olika boplatser när årstiderna växlade för att få ut det bästa av naturen. Man rörde sig över stora områden. Under sommaren bodde man vid kusten där man fiskade och jagade säl, och på vintern flyttade man mot inlandet och jagade älg. Men inte alla levde så – särskilt vid kusten tror man att det fanns permanenta boplatser.

 

Megalitmonumenten - gravar

Megalitgravarna – Megalitmonumenten (megalit = stor sten) , finns i norra och västra Europa

ca 17 000. Några av de äldsta byggdes i Bretagne i Frankrike runt 4700 f.Kr.

I Sverige har vi Megalitgravar inom tre geografiska områden Falköpingsområdet, Skåne och Bohuslän.

I Falköpingsområdet återfins de största. Vanligtvis så delas stenkammargravarna i tre olika typer:

 

Dös

Gånggrift

Hällkista

 

Den första av megalitgravarna var dösen. Den äldsta är från 4000 f.kr. och ligger i Vrångstad en bit norr om Bovallstrand. Den består av en stor sten som är ca 2 m2 stor och 50 cm tjock i genomsnitt. Den vilar på fem trekantiga stenar. Dösen har ingen utpräglad öppning som efterföljaren Gånggriften. Inte sällan finns det en ring av stenar runt dösen. I en dös kan det ligga många människor begravda. Det kan ha varit så att man först gjorde graven till någon hövding eller någon annan högt uppsatt person i samhället och sedan använt den till andra höga personer som dött.

 

Dösen är den äldsta formen av megalitgrav i Norden och skapades under en del av bondestenåldern runt 3600–3350 f.Kr

Dösarna efterföljdes av en annan form av megalitgravar, gånggriften, vars kammare och framför allt gång är större än hos dösen och de kom att ersätta dösarna runt 3350 f.Kr. Även hällkistorna vid slutet av bondestenåldern, runt 2400–1500 f.kr., kan räknas till megalitgravarna, trots att de i regel är små och byggda av betydligt mindre stenblock samt efter en lång tidsperiod utan något användande av megalitgravar.

.

 

Rösen

Ett gravröse, kallas även stenröse, rör eller kummel, är en fornnordisk typ av grav. Det är helt enkelt ett röse, eller en hög, av stenar som någon, eller några, ligger begravd under. Gravrösen är vanligtvis runda och har en något välvd profil sett från sidan. Det finns även dock fyrkantiga och andra former på rösena. När ett röse är dubbelt, eller mer än dubbelt, så långt på ena ledden kallas det för långröse. Precis som gravhögar så är troligtvis endast väldigt viktiga personer begravda på det här sättet. Det finns tusentals kända gravrösen i Sverige. Bara i Västra Götalands län finns över 4000.

 

Hällristningar

 

Hällristningarna är en vittnesbörd om tidigare sociala och religiösa värld. I Bohuslän finns tusentals och i vår område upp åt tusen. Ett tjugotal olika typer av figurer och motiv återfinns, till exempel skålgropar, skepp, slädar, djur, människor, handflator, fotsulor, träd och vapen. Bilderna beskriver bronsåldersmänniskornas sociala liv, deras andliga upplevelser, trosföreställningar och riter.

 

 

I Bohuslän finns det 123 fornborgar och i vårt område i Sotenäs finns det två samt en på gränsen till Tanum. Fornborgarna var i bruk under nästan 2000 år och användningsområdet har hunnit skifta betydligt under åren. En möjlig indelning av fornborgarna är.

 

-boplatsborgar, som låg i närheten av en gård eller by

-tillflyktsborgar, i avskilt läge från bebyggelse

-farledsborgar, längs vattenleder

-gravinhägnader

De allra tidigaste fornborgarna började uppföras under mitten av bronsåldern, från 1300-talet f.Kr. och framåt. Dessa tidiga fornborgar användes förmodligen som religiösa kultplatser. De känns igen på sina relativt klena murar, som istället för försvarssyfte snarare hade en symbolisk betydelse. De avskilde, liksom dagens kyrkogårdsmurar, det heliga området från "den vanliga världen".

Senare fornborgar har kraftigare murar och ligger oftast i branta och svårintagliga bergslägen. Här är det alltså snarare fråga om försvarsborgar. Dessa var vanligast under den s.k. folkvandringstiden (400-550 e.Kr) under järnåldern. Det var en orolig tid där olika lokala härskare sökte vinna makt och inflytande och behovet av att kunna skydda och försvara sig var stort. Efter folkvandringstidens slut byggdes mycket få fornborgar.

 

 

Fornborgar

 

 

Vikingatiden

800 fkr - 1050ekr

963 Tryggve Olavsson (fTryggvi Óláfrsson) Mord

 

mördats av sin kusin Gudröd. Tryggve var sonson till den mer namnkunnige norske

kungen Harald Hårfager och far till Olav, kung över hela Norge och den som lät införa kristendomen i Norden.

 

Enligt sägnen så är Kung Tryggve begrav på toppen av Tryggö i ett ovanligt väl bevarat röse därifrån kan man få en mäktig utsikt över omgivningarna. Röset, som är 3 meter högt och cirka 20 meter i diameter, stammar enligt arkeologerna från bronsåldern, det vill säga 1000 år före Kristi födelse.

 

Sotenäsgillet

Museivägen 3

456 61 Hunnebostrand 0523 55 380