1700-talet

 

Hembygdsföreningen

Sotenäsgillet

,

1700-talet

Pehr Kalms

Redan under forntiden kunde människorna färdas inomskärs längs kusten i enkla

farkoster och livnära sig på fiske och jakt. Så småningom lärde de sig att avverka skogen och odla upp marken i sprickdalarna. Timmer blev en viktig handelsvara som utskeppades genom fjordarna

från marknadsplatser, där det tidigt hade utvecklats byteshandel mellan kustbor och inlandsbor.

Kustborna livnärde sig av vad naturen gav - på fiske, fågeljakt, ägg- och dunplockning, säljakt, jordbruk och bärgning av vrakgods. Odlingsmarkerna var små och räckvidden till sjöss med små öppna båtar begränsad liksom tillgången på vatten och ved. Människorna levde ett hårt liv i ett ständigt beroende av klimatet och goda kunskaper om lokala fångstbetingelser, färdvägar och försörjningsmöjligheter. De levde isolerat i en ständig kamp för att överleva. Antalet invånare på varje boplats måste anpassas efter tillgången på föda och samhällena förblev därför mycket

små ända fram till mitten av 1700-talet om man undantar ett fåtal handelsorter.

Kustlandet krigshärjades ofta i strider mellan Danmark, Norge och Sverige.

 

 

 

Linne-lärjungen Pehr Kalms

Linne-lärjungen Pehr Kalms beskrivning av ett fiskeläge på 1700-talet ger en god bild av tillvaron vid kusten:

"Som största delen av Bohuslän ligger vid havet, så nära sig ock nästan halvparten av befolkningen med fiskande. Man finner långsvid stranden här och där stora byar vars innevånare allesamman äro

fiskare och hava ej större jordlapp att bruka än ett litet kålland, likaledes finnes på öar boende, nu flera tillsammans, nu få, som alla idka fiskande, av vilka somliga hava några små åkerstycken, somliga hava alls intet, Märkligt var att jag på åtskilliga ställen fann, det de som idkade fiskeri och åkerbruk

tillika, voro merendels fattigare än de som allenast hälla sig till ettdera. Desse fiskare äro mycket trägna i sin syssla: de ro ut om morgonen klockan 1, 2 a 3, tillbringa sedan hela dagen med fiskande

på allehanda sätt; om aftonen komma de hem 5, 6 eller senare, då de rensa och laga den fisk de fått, och sålunda fara de fort hela året, endast att de den kallaste vintern tillreda och bota deras fiskebragd: så män som kvinnor äro lika idoge häri. Den fisk de bekommit sälja de sedan i städerna och på marknaderna eller byta de till sig säd och andra matvaror därföre. Och får man vid Uddevalla marknad se folk i myckenhet komma från Dal, hela Västergötland och andra upp i landet belägna orter

och tillbyta sig eller handla åt sig fisk."

Båten var det naturliga transportmedlet för kustbefolkningen. Goda vägar saknades i stort sett. Innanför de djupt inträngande fjordarna hölls den kungliga postvägen mellan Danmark och Norge i stånd. Från denna gick enstaka häradsvägar ner till kusten.Resande på land fick rida eller gå och kustbönderna

rodde dem över vikar och fjordar. När vägarna så småningom förbättrades inrättades på 1600-talet

skjutsplikt för gästgivargårdar på en dagsetapps avstånd. För överfarter till sjöss användes enkla fiske- eller roddbåtar. Vid kusten hade bönderna skjutsplikt med båt.

 

1734 Ny lag avskaffar stympning som bestraffning

 

1734 års lag är den svenska lag som är grunden för den nu gällande lagen i Sverige och Finland. Den är den senaste fullständiga lagrevisionen och den ersatte de medeltida lagarna Kristofers landslag och stadslagen. Efter att 1734 års lag antagits av riksdagen stadfästes den av konungen 23 januari 1736 varefter den trädde i kraft den 1 september 1736. Det var slutresultatet av ett omfattande juridiskt reformarbete som inletts under stormaktstiden och sedan fördröjts kraftigt bland annat på grund av det stora nordiska kriget. Översättningen till finska, vilken utfördes av Samuel Forseen, avslutades redan 1738, men publicerades först 1759.

 

Genom att 1734 års lag är den senaste fullständiga lagrevisionen i Sverige och Finland utgörs nu gällande lag i dessa länder av 1734 års lag med ändringar till dags dato. De flesta specifika bestämmelser i 1734 års lag har dock ersatts genom senare lagstiftning, men delar av de ursprungliga handels- och byggningabalkarna är fortfarande gällande rätt i både Sverige och Finland. I Finland är även 1734 års rättegångsbalk i kraft, även om den i praktiken har förändrats i grunden genom successiva justeringar, medan den i Sverige 1948 ersattes av en ny rättegångsbalk.[1]

 

I 1734 års lag bevarades det medeltida begreppet balk som benämning på ett större avsnitt i lagen. En av dem som låg bakom stora delar av lagen var Gustaf Cronhielm. Det fanns nio balkar:

 

Giftermålsbalken – äktenskaps ingående, upplösning och rättsverkningar

Ärvdabalken – arv, testamente och förmynderskap

Jordabalken – rättsliga bestämmelser angående fast egendom

Byggningabalken – lantbruksförhållanden

Handelsbalken – förmögenhetsrättsliga bestämmelser

Missgärningsbalken – straffbelagda gärningar

Straffbalken – verkställande av straff

Utsökningsbalken – utsökning

Rättegångsbalken – bestämmelser för rättegångar

1747–1808 Sillperiod ”den stora sillperioden

 

1700-talets sillperiod, vilken har fått en närmast mytologisk karaktär och gått till historien som

”den stora sillperioden”, inträffade alltså mellan 1747 och 1808. Årtalen blir dock ofta förväxlade, speciellt i äldre litteratur – det är som sagt viktigt att skilja på sillperiod och sillfiskeperiod. Den senare inträffade mellan 1752 och 1809, då det tog ett antal år innan sillfisket blev ordentligt organiserat, och det även dröjde innan man gav upp de sista försöken. Det utmärkande för 1700-talets sillperiod är inte bara dess längd, över sextio år, utan även den storskaliga, mycket tidiga industri som uppstod kring den. Två typer av fabriker konstruerades: Sillsalterier, där sillen saltades och paketerades på tunna, och trankokerier, där ’tranolja’ – en fettbaserad oleokemisk substans som bland annat användes som bränsle i lampor, som smörmedel, i kosmetiska produkter eller vid tvålframställning. Ofta förlades dessa två typer av industriell produktion i samma anläggningar, och det är materiellt sett svårt att skilja på dem. Därför används ofta samlingstermen ’skärgårdsverk’ för att benämna sillfiskeperiodens fabriker, oavsett storlek eller typ

1750 Arbetskrafts invandring från Halland

1770 Trangrumsstriden

 

Trangrumsstriden Tidigt under sillfiskeperioden spreds farhågor om effekterna av att återbörda restavfallet från sillsalterierna (och senare trankokerierna) i havet. Avfallet, bestående av kött, skinn, inälvor, ben och dylikt, ansågs av många vara direkt skadligt för den marina miljön, och direkt ohållbart att fortsätta släppa ut. Huvudargumenten som framfördes var att viktiga hamnar och passager grundades upp, att ankring försvårades genom att bottnarna fördärvades, och att vattnet förgiftades, vilket kunde störa sillens vandringar eller till och med skrämma bort dem helt och hållet

 

1780 tillkom grumsedammarna , eller åtminstone en prototyp för dem. Detta föranleddes bland annat av att lotsverket kom med kritiska synpunkter efter en inspektion av skärgårdsverken, som rapporterade att flera viktiga hamnar höll på att förstöras. En kungörelse från landshövdingen ålade alla trankokerier som inte kunde gräva ner sitt avfall att dumpa det i avspärrade vikar, så att trangrumset inte kunde flyta ut

 

Hösten 1783 hade myndigheterna bestämt sig för att ta till hårdare tag, och den 16 april kom nya stränga bestämmelser om grumsedammar. Den sommaren besiktigades totalt 328 skärgårdsverk, och totalt 120 av dem blev utdömda som miljöskadliga

 

1775/76 Malmön byter ägare

 

Nils Rasmusson på gården Näverkärr köper Malmön. Enlig sägnen så köptes ön med pengar från Malmöbarnen.

Kungshamns kyrka 1779

1782 Kungshamns Kapellförsamling

 

 

1790

 

Fregatten Drottningen Lovisa Ulrika var ett svenskt 70-kanoners linjeskepp, byggt 1745 av Fries i Stockholm; deltog i sjötågen 1757 samt 1789–90; gick sistnämnda år förlorat vid utbrytningen ur Viborgska viken.

Mellan 240 och 350 man omkom när fartyget gick under 1790 08 09, vilket är en av de största marin katastroferna i Svirgie.

 

Bland de omkomna var sju från Kungshamns församling.Lotsdrängen Olof Nilsson 31 år, samt drängarna Christer Hansson 21 år och Lars Engelbrektsson 24 år samtliga från Tången. Jacob Olsson 31 år, Christer Andersson 24 år och drängen Anders Svensson samtliga från Smögen. Henric Persson 22 år från Hasselösund.

 

Sotenäsgillet

Museivägen 3

456 61 Hunnebostrand 0523 55 380